They fuck you at the drive-thru!

And who do they fuck? Yours truly!

Det slår aldrig fel. Om du skall beställa mer än 3 saker på menyn genom att prata in i den där mikrofonen, så kommer dom att fucka up det. Det spelar ingen roll att dom upprepar din beställning och att du konfirmera den med ett tydligt JA TACK! Om du mot förmodan verkligen får din påse i luckan  (och slipper åka fram och parkera i ” så-kommer-vi-ut-med din-beställning-när- den-är-klar-fickan”) är det alltid något som fattas.

Därför går jag alltid in och beställer. Det spelar ingen roll hur lång kö det är inne, det går alltid snabbare och jag kan dessutom ha en kontrollerad uppsyn över vad dom pysslar med när dom plockar ihop beställningen.

Alltså stegar jag in på den lokala McDonalds och börjar beställa. I vanlig ordning får jag ”ny på jobbet”-kassörskan som till sin hjälp har en sönderstressad ”supervisor” till hjälp. Vad han är stressad över vet jag inte, för det är kanske 15 gäster i restaurangen, 3 kassor öppna och ingen kö. Låt gå, vi har alla olika stresströsklar, kanske många bilar i drive-thru-kön, vad vet jag?

Tjejen är glad och duktig men hennes pucko till supervisor låter henne inte ens försöka göra ett bra jobb. Han bryter in och ger henne små ”tips” som förrvirrar henne. Samtidigt försöker han köra säljtugget med mig om plusmenyer och hur många jävla markoolio-glas jag får om jag tar stor cola och bla bla bla bla.  Sen kommer den, standard frågan.

”Pommesen dröjer lite, vill du ha allt på en gång när dom är klara eller vill du ha resten nu”

Vid det här laget är jag lite lätt irriterad på snubben.

” Jag skall ta ned mig maten! Hur fan hade du tänkt? Att jag skall åka tillbaka om en kvart och hämta resten eller?
”Åh, ursäkta, jag visste inte”
”Vadå inte visste, läs på kvittot! TAKE AWAY”
”Okej, Pommesen är klara om 1.20″
”BRA!!!!”

Supervisorn blir nervös och om han var stressad innan så är han nu sekunder ifrån  ett sammanbrott. Han plockar, under en obekväm tystnad, raskt ihop grejerna. Han försöker få ner 5 cola som står i en sådan där äggkartongsliknande hållare i en av Mcdonalds bruna miljöpåsar. Det går inget vidare med det så att jag ger honom tipset att först stoppa ner hållaren i påsen och sen trycka ner colan i hållaren. Sen undrar jag om den där lilla påsen kommer att hålla? Jodå, försäkrar han, den håller. Eftersom han fipplat så in i helvete har han spillt ut cola och när han lyfter påsen för att lämna över den till mig, går botten ur och all cola hamnar på disken. Jag säger ingenting, jag kollar bara på hur hans ena öga börjar rycka lite okontrollerat. I ögonvrån ser jag att tjejen i en skräckblandad förtjusning ler.

Jag blir inte ens arg. Jag gör bara en” mental note” om att sluta handla på McDonalds.

När han efter 5 minuter lyckats få ihop nya cola och han packat allt i plastpåsar låter jag meddela att maten är kall och att jag vill ha mina pengar tillbaka. Yepp! Jag tänker inte släppa honom av kroken så lätt. Jag har under de 5 minuterna tänkt ut ”worst case scenario” för den lille supervisorn.

Okej, suckar han.
”Jag behöver ditt kort för att göra ett återköp.”
”Nix, det tar 3 bankdagar innan jag har mina pengar på kontot. Du fuckade up det, du löser det. Du är skyldig mig 253 kr.”
”Jag kan inte ge dig kontanter för då stämmer inte vår kassa, du kan få en värdecheck till nästa gång du handlar här?
”Ser jag ut som en idiot? Tror du att jag kommer sätta min fot här igen?”
”Det är allt jag kan göra för dig”

Efter att jag lugnt och fint förklarat för honom att jag är en principfast herre, som när jag anser mig ha rätt inte vanligtvis brukar kompromisa till fördel till den som gjort fel. Att en värdecheck är inget annat än ett sätt att behålla pengarna i företaget och att om han inte har befogenheter att korrigera ett kortköp, borde han lyfta på luren och ringa till någon som har det. Företrädesvis inom 5 röda sekunder. Allt slutade med att någon sorts manager kom ner på 5 minuter,  gav supervisorn en blick, öppnade kassan och gav mig 253 kr, en ny beställning med varm mat och 6 Markoolio-glas. När jag kom hem saknades det en dipsås.

Vad jag lärt mig från detta är: Att det kommer dröja innan jag äter på någon McDonalds igen. Att när man har rätt skall man stå på sig. Men den största lärdomen är att jag vuxit som person. För 6-7 år sedan hade jag skickat in påsen med mat över disken, mordhotat supervisorn och åkt till Burgarkungen för att jag fortfarande var hungrig.

Man lever och man lär!!!!