Matskribenten, Sveriges fegaste yrkeskår!

Jag läser ofantligt många restaurangrecensioner. Jag försöker beta av alla möjliga, svenska som utländska. Jag skriver en ofantligt massa dryga och beska mail till författarna av dessa recensioner. Problemet i det fall skribenten är svensk så är dom alltid anonyma. Jag har hittills aldrig fått ett enda svar tillbaka, vilket jag tolkar som att dom skäms,  likt ett barn som blivit påkommen med handen i kakburken.

I Sverige är det, olikt andra länder, alltid okända människor som besöker restauranger och betygsätter  menyer, dryckesutbud, atmosfär och service. Varför det måste vara så har jag alltid undrat över? Alla andra kultur och musikskribenter skäms inte för att sätta ut sina namn. Att äta ute på restaurang borde väl också hamna under samma kategori? Kan det finnas några fördelar att skriva under täckmantel? Jo, det är just det här dom fegisarna lutar sig emot. Om man inte vet deras identitet så påverkas inte upplevelsen av besöket, utan dom blir serverade som vilken  annan gäst som helst, ingen särbehandling eller vip-service.

Baksidan blir dock att när du läser en anonym recension så måste du lita på skribentens kompetens och erfarenhet av att äta ute på restaurang. Du måste lita på att den personen förvaltar sitt ansvar gentemot läsaren med största respekt och ger en generell bedömning och inte blandar in personliga preferenser. Skribentens referensbibliotek  måste vara ofantligt stort för att överhuvudtaget kunna ge en korrekt bild av ett restaurangbesök.

” Jamen, man skall ju vara och skriva som vilken gäst som helst, det är ju för fan bara mat”  är det någon som skriker rakt ut. Bra, då säger vi det! Jag kan sätta mig ner och skriva engodtycklig ledare till D.N s kultursida där jag erkänner att jag inte har en aning om vilka de 10 senaste Nobelpristagarna i litteratur är och att deras böcker är skittråkiga, sen undertecknar jag den med ”Kulturpatrullen”

Det finns seriösa matskribenter och det skulle bli mycket bättre om dom tilläts skriva ut sina namn. So what om en resturang känner igen en matskribent på sin krog. Vad skall dom göra? Byta meny, kockar och vinlista på en kvart. Sitter skribenten i matsalen redo att beställa så gör han det. Hur vet restaurangen om han ens är där för att jobba? Det är klart att dom kommer anstränga sig extra mycket när dom väl förstår vem som är gästen och göra allt i sin makt och visa sig från sin bästa sida. Om det är en seriös matskribent borde den då lätt kunna genomskåda det genom att titta på gästerna vid de andra borden. Man kan se ganska så mycket genom att bara kolla på folk om dom ser ut att må bra vid borden.

Tills någon tidning vågar ”outa” sina skribenter får vi leva med dessa ”matentusiaster”. Annonsmurvlar som ser sin chans att få en helkväll på krogen betald av redaktören.
- Leffe! Du e ju ute mycket i svängen. Skulle inte du kunna göra ett knäck på kinesen nere på Hornsgatan?
- Jo för fan! Va´ere för pröjs och hur många tecken vill du ha?
- Be dom skicka fakturan, och du, sätt upp drickat som kontorsmaterial, senast tisdag Leffe!
- A det e lugnt, jag kilar ner på lunchen så har du texten på e.m.
- Fan Leffe, du e en riktig hjälte!

Majoriteten av de svenska recensioner jag läser är ordbajseri på hög nivå. Fulla av emotsägelser och alltid betygsatta efter en helt obegriplig betygsskala. Det är oxå väldigt uppenbart att tidningarna utnyttjar anonymiteten genom att skicka olika personer till restaurangerna. Dessa personer sätter sedan omdömen på lite olika saker, men alltför ofta inte samma saker som i tidigare recensioner av samma anonyma signatur. Ena gången haussas restaurangens hemsida upp för att nästa gång klagas det på hur mycket bröd man serverades innan varmrätten.

Det verkar som att vilka parametrar som helst kan avgöra slutbetyget. Just det slutbetyget. En restaurangrecension som använder en 5 gradig skala gav slutbetyg 3. Jag slog ihop idiotens olika betyg och fick fram 3,75.  Nästa vecka hade han/hon/dom satt en 4:a , då fick jag 3,50. Avrunda kan man väl göra, men fan inte hur som helst vecka från vecka! En annan svagsint individ klagar konstant på det skrala utbudet av desserter på svenska menyer. Hittar han mer än 3 alternativ får restaurangen per automatik ett högre betyg. Att svenskar inte äter dessert på restaurang beror på att dom lägger krutet på förrätt, varmrätt och alkohol. Att lägga 75 spänn på en dessert istället för ett glas husets röda tilltalar svensken mer. Detta har man förstått för länge sedan inom restaurangbranschen. Så att istället för att preppa i förväg desserter som därefter måste slängas i soptunnan, ser man det som ett nödvändigt ont att ha typ 3 desserter på menyn. Dom 3 blir oftast ekonomiska alternativ med längre hållbarhet. Glass, chockladtårtor o.s.v. Inte så upphetsande, men ekonomiskt försvarbart. En skribent med något innanför pannbenet skulle kunna förstå och uppskatta att det överhuvudtaget finns desserter på menyn istället för typ en After Eightmint på sidan av kaffefatet.

Det måste väl ändå vara så att du skall ha någon sorts kompetens när du skall skriva ett omdöme om någonting. En annan sak som retar mig är att omdömet kommer efter ett besök. För att kunna ge ett omdöme borde man väl äta igenom hela menyn. Det kan vara så att restaurangens kockar har en dålig dag när Mr X dyker upp. Då får restaurangen betala dyrt för den dagen eftersom det lär dröja innan en ny recension är aktuell. Alltför många restauranger har fått lida för att dessa anonyma noviser skriver lite vad som känns rätt på tungan.

Jag satt på en föreläsning en gång där Leif Mannerström ifrågasatte en recension av hans krog Sjömagasinet i en tidning. Recensenten hade fått magsjuka 2 dagar efter besöket och skrivit något underfundigt att det var Leifs musslor som gett henne obehag. Inkubationstiden för magsjuka ligger på 6 timmar, dåliga skaldjur brukar man känna av inom 20 minuter. Leif fick en dementi i tidningen men skadan var redan gjord. Musslorna sålde sämre och på ett ställe som Sjömagasinet säger det inte lite. Redaktören för tidningen var på föreläsningen men bemötte Leif med att hon inte kan styra en recensentens uppfattning ” hon skrev ju bara vad hon tyckte, inget jag kan eller får påverka” Leif var inte så jävla happy med det svaret.  Det var efter detta jag oxå började granska dessa journalister som påstår sig ”kunna” mat.

Jag bara väntar på ett erbjudande från en tidning som vågar vara först med att ange namnet på skribenten. Jag skulle ta mig fan bli en grymt modig matskribent. Till skillnad från dom där fegisarna som inte ens vågar svara på mail!

Best of Panflöjt!

Om man kan göra en panflöjtsversion av en populär låt, så gör man det.  Det spelar ingen roll i vilken musikstil originalet är, allt arrangeras om i samma vemodiga panflöjtssound som vi lärt oss att älska så mycket.  Sedan saluförs detta som ”spiritual” eller ”enchanting” alt. ”moments in time”. Det är ett mysterium för mig  vem som köper denna dynga.

Förr eller senare råkar du ut för den……..

Det har gått så långt att du inte har något annat alternativ än att ringa ett företag för att få info/hjälp. Den hederliga fasta telefonlinan är din enda utväg. Du anar redan vid kopplingstonen att något obehagligt kommer hända, det skrapar till i luren, du möts av en mjuk stämma som låter dig veta att just du är viktig, men just nu är det många som ringer och du är satt i telefonkö för att i nästa sekund översköljas av de sirapsmjuka tonerna av  ledmotivet till Titanic, framflåsat på panflöjt med en bakgrundsmatta av blöta synthstråkar. AAAARRRRRRGGGGGHHHHHHHH!!!!!!!

Två onda saker, panflöjt + telefonkö, blir inte dubbelt så jobbigt för mig, det tar det till en helt ny nivå.

Och man kan inte gå fritt på stan heller utan att få en dos av panflöjt.  För där står dom, Panflöjtsindianerna! Erkänn, ni har alla råkat ut för dom. Dom brukar stå mitt på stadens  gågatan med fullt PA-system och lira panflöjt till förinspelade bakgrunder för intresserade förbipasserande.  Sen säljer dom lite krims-krams och naturligtvis CDskivor.

Jag utryckte en gång i ett sällskap hur mycket jag inte gilllar panflöjtsmaffian. Responsen blev ” Va fan är du för en människa som dissar andras kultur? Det e väl jättebra att dom får visa upp sitt arv som dom e stolta över?”

Det var då det slog mig. Folk tror att det är på riktigt

Panflöjtsindianerna är oftast Sydamerikanska män som klär ut sig i Nordamerikansk indianmundering. Exakt i samma stil som vi ser i Macahann (jag tror det är Sioux). Krimskramset dom säljer har inget som helst med deras kultur att göra, ”drömfångare” är inget annat än ett påhitt som vissa tror är genuin indianhemslöjd. Det närmaste våra röda bröder kom en panflöjt var när den vite mannnen blåste krutröken från pistolpipan efter dom schasat in dom i reservaten. Sen kommer vi till musiken! Lyssnar man riktigt noga så är det versioner av Britney Spears och Backstreet boys, jävligt kulturellt, jävligt genuint! Bondfångeri på hög nivå, med panflöjten i centrum!

Var kommer det där jävla intrumentet ifrån? Jo just det,  någon grekisk gud med lurviga ben och bockfötter. Guden Pan, som betyder ”allt” på grekiska. Det är antagligen därför verkligen ”ALLT” görs i en panflöjtsversion.

Andra ställen man stöter på detta djävulens instrument är i radions melodikryss. 3 boktäver lodrätt, och så vevar dom igång ”Mio min mio” med Dana Dragomir, en klassiker!!

Varje litet hotell med ett SPA eller relaxavdelning är inte respektabelt om man inte kör panflöjtsmusik uppblandat med ljudet av fågelkvitter och ett porlande vattendrag. Tydligen skall detta uppfattas som avslappnande och vare en ”lisa” för din själ. En vibrerande panflöjtston ger mig ett obehag i kroppen som lättast kan beskrivas som dödsångest. Usch, jag ryser bara genom att skriva om känslan.

Jag blev glatt överaskad när jag hörde en reklamspot på radion häromdagen. Visat marknadsför sin kundtjänst med att du slipper sitta i telefonkö, dom ringer upp dig när det är din tur. Deras payoff-slogan är ”mer frihet, mindre panflöjt”  Tack Viasat! Jag är inte ensam i denna världen.

Nu väntar jag bara på att panflöjten skall bannlysas av gatumusikantsförbundet. Om dom samtidigt lägger in ett veto mot utövandet av franskt dragspelsmusik på gatorna, ja då blir min värld lättare att leva i. Fast det är en annan historia.

Mat är kemi och fysik!

Att laga mat är som vilket labbexperiment som helst. Blanda ämnen, tillsätt värme eller kyla, invänta önskad kemisk reaktion. Inget konstigt med det. Det är bara att man inte tänker i dom banorna när man står där vid spisen och rör.

Tyvärr har ju den kemiska och fysisk utvecklingen inom halvfabrikat ökat lavinartat.  Framför allt försöker man få storleken att öka och hållbarhetstiden att bli längre. Vi snackar om det dom kallar ”bröd” i butiken eller ”färdigrätter” Vad får man offra? Smaken!!!!! Och inte fan håller det speciellt länge heller. Nu har det börjat slå över på våra råvaror som kött och grönsaker.

Jag börjar bli trött på att bara kunna köpa grisrosa tomater som smakar vatten och ändå är rakt igenom stenhårda. Det är ju själva fan att ingen kan sätta stopp för plastförpackad sallad som jäst till sig och blivit brun. Små jävla morötter som smakar, ja jag vet inte vad, men inte smakar dom som morötter.

Jamen det finns ju alternativ. Ekologiska varor, gårdsbutiker, grönsakshandlaren på torget, saluhallen o.s.v.
Det betyder att jag måste åka till specialbutiker för att kunna få det jag vill ha i matkassen och dessutom pröjsa en sorts ”lyxavgift” för att få det min morsa kunde handla på ICA för 20 år sedan. Jag vägrar acceptera att det skall kosta extra för en riktig bit kött eller för en grönsak.

Största problemet är att folk är så slätstrukna och godtrogna när det gäller vad dom stoppar i sig och sina ungar. ”Det finns ingen tid över till att laga mat” ” Det är väl inget fel att köpa någonting som är smidigt att laga till?” Nä det är det inte. Speciellt inte om du skiter i vad för diabetestyp din unge får om 3-4-år eller vilken sorts allergi du själv utvecklar vid vuxen ålder. Stoppa i ungarna färdiga pannkakor med 75 st olika E-ämnen och konstgjorda ägg är okej, men steka en köttbit i riktigt smör går inte. Fett dör man av. Kort och gott!!!

Tro inte på all skit som står på förpackningarna. Har dom tagit bort något som är i ropet, typ mättat fett, har dom garanterat petat in något annat skit för att ersätta den smaken som fettet faktiskt ger. Vad det ämnet gör vet ingen förrän nästa  varningsrapport om skit i vår mat. En annan sak, står det Hallonsylt så måste det innehålla minst 35% hallon. Bra va? Det kallar jag kvalitétssäkring med hårda regler.  Står det fruktsylt med hallonsmak kan skiten lika gärna vara gjord på bananer med konstgjord hallonsmak.

Jag har luftat ämnet förr, men jag blir lika jävla trött då jag är och handlar och ser smällfeta föräldrar med smällfeta barn som bara fyller vagnen med skit och kompenserar med ett 6 pack 1,5 liters cola-LIGHT för att döva ångesten. Snart finns det ju för fan inga riktiga råvaror kvar att handla eftersom Tjocka Ines och Feta Klas med ungar,  inte bryr sig utan bara sväljer i sig all skit som finns för att det är billigt.

Vad skall man göra? Man skall inte gör någonting. Människan lär sig aldrig så varför bråka om det. Låt folk få äta ihjäl sig på skit. Vi andra får lägga om och se ”riktig lagad mat på riktiga råvaror” som en hobby som luktar lyx och status.  Bli en sådan som lägger ner 100 laxar på ett nytt kök med det senaste inom köksteknik, dyraste knivarna, bästa redskapen. Pendla till Östermalmshallen och handla sparvar som man kan steka i ekologiskt smör. Köpa handplockade tomater från Verona och fin mozzarella för att kunna svänga ihop en ”äkta” Caprese.

Är det rätt? Nej, men så kommer det se ut. Det är verkligheten redan idag!

Vad har du fått pengarna ifrån?

- Vad är det här för pengar?
- Ursäkta?
- Ja, vad har du fått dom ifrån? Det är en ny Eu-lag på att alla kontantinsättningar skall redovisas för banken.
- Driver du med mig? Det är en 500-lapp och du menar att jag är tvungen att tala om för dig var den kommer ifrån, är det rätt uppfattat?
- Sån är lagen. Alla summor skall redovisas.
- Fuck off!

Följande scenario utspelades på Nordea igår när jag skulle sätta in en 500-lapp på svärmors konto. Hon hade plockat ut mer pengar än hon behövde och eftersom jag ändå var i krokarna erbjöd jag mig att göra henne en tjänst. Jag blev så jävla lack på kärringen för hon himlade med ögonen, precis som om jag var en idiot för att jag inte hade läst de nya banklagarna som trädde ikraft 1 Juli. Jag ringde upp Nordeas kundtjänst och fick till svar att, jo det är en ny lag, fast ”man kollar ju inte varenda liten hundralapp, det är när man misstänker att det kan ligga brott bakom pengarna som vi frågar”. Lagen är stiftad för att göra det svårare för kriminella element samt terrorister att flytta pengar hur som helst för att finansiera sin ondskefulla planer mot samhället. En god tanke ligger alltså bakom.

Sen när sätter terrorister och tjyvar in sina smutsiga pengar på banken? Aldrig! Dom gräver ner sina pengar i skogen, det har dom alltid gjort i alla tider, eller så bränner dom pengarna på krogen. Så vad blir konsekvensen? Jo att jag (som tydligen inte ger ett uppriktigt intryck för kossan på banken) skall behöva förklara mig hur jag fått tag i en 500-lapp. Det handlar inte om det. Har man rent mjöl i påsen så finns det inget att frukta. Det är det att jag vill inte att dom i kön bakom mig skall lyssna på hur jag kommit över pengarna. Dom har ingen tystnadsplikt.

- Hej, jag vill sätta in 5000 kr för jag fick tillbaka dom från affären för barnvagnen vi köpte, men den behövs inte nu när frugan fått missfall.
Känns det som någonting man vill berätta för en okänd människa?

Men för att kompensera för det massiva  skattefrånfallet som svarta pengar,  som suspekta element försörjer sig på, innebär,  så klämmer vi åt fårskocken som är livrädda för att hamna i trångmål hos skatteverket. Detta är vad dom tror!

Vad det i slutändan betyder är att fler människor kommer behålla sina kontanter i madrassen, svarta eller vita, och lägga dom på konsumtion. Bankerna kommer få längre handläggningstider per kund vilket i sin tur blir dyrare för dom, eller förlåt mig. Bankerna kommer att ta ut högre avgifter för att kompensera längre handläggningstider per kund menar jag, ingen bank hittills har någonsin tagit en kostnad själv. Inte nog med att det, det blir en jävla massa köer på bankkontoret. Jag H A T A R att stå i kö för att sedan bli kränkt av en kossa som ser ut som AnnBritt Grünewald

AnnBritt Grünewald

Jag har råkat ut för detta en gång innan. Då gällde det en insättning på 10 000 kr. Skillnaden då var att banken hade satt ut tydlig information om lagen och kassörskan skötte det hela på ett proffsigt sätt genom att skriva en lapp till mig där hon ursäktande ställde frågan samt gav mig ett svarsalternativ. 10 000 kr kan jag köpa att man frågar efter, även om det kanske inte heller är en sådan hög summa.

När man inte kan få ha sina pengar ifred utan att varenda jävel skall lägga näsan i blöt vad man gör med dom funderar jag starkt på att dra från det här landet. I och för sig så gäller det hela EU, men jag tror knappast dom är sådana paragrafryttare i, säg Italien,  som svenska banker är. Riv upp alla skitlagar som begränsar varje individs integritet till att vara en fri människa. Angrip problemet med att ställa frågan varför svarta pengar överhuvudtaget existerar.

Jag avslutar med ett klipp som får tala för sig själv.

Nyhetens Behag, eller vad händer när någon stämplar ut.

För att verkligen få fart på elden har media bestämt sig för att kasta ett par rejält snustorra vedklabbar med konspirationsteorier på Michael Jacksons likbål. Redan efter 2 dagar började jag undra när fan dom skulle sluta skriva nya ”breaking news” om att den lille stackarn petat i sig så mycket hillbillyheroin att hans hjärta inte orkade mer. Nu har jag insett att om ingen skjuter Obama eller om Sune Mangs look-a-like-kusin i Nord-Koreainte bränner av en atombomb över Japan, ja då kommer det här jiddrandet om Jackson pågå i evigheter.

Varje dag dyker det upp någon trädgårdsmästare eller annan tragisk person som utger sig för att sitta inne med häpnadsväckande intima detaljer om Jacksons liv,  och framför allt leverne. Han gjorde si och han gjorde så, vilket i slutändan,  ledde fram till en tredje grej som orsakade……ja, någonting,  oftast totalt orelevant. Inte en gång ifrågasätter ”journalisterna” uppgiftslämnarnas relation till Jackson, om dom är bittra över att ha fått sparken för 8 år sedan eller varför dom öppnar upp sig nu?  Bittra? Neeeeeej då, dom vill bara att sanningen skall komma ut, och att dom skall få betalt för den. Jag kan ge mig fan på att murvlarna letar upp tidigare anställda för att erbjuda en fet check för någonting riktigt smaskigt, det behöver inte vara helt sant, men hey, säg nånting så vinklar jag till det efteråt i texten. Nu låter jag som ett hängivet fan av Jackson, det är jag inte. Jag är definitivt inget fan av tabloidskapande ”nöjesreportrar” (läs gamar). Jag har bara, precis som ni antar jag, svårt att veta vad jag skall tycka om den lille stackarn. Att väga musiken,  artisteriet och det faktum att han drog igång det här med att hjälpa svältande barn i Afrika mot pedofilanklagelserna och hans något udda person. Musiken vet jag i.a.f. att den är sann, det andra går väl under devisen ”ingen rök utan eld”.

Vad var då konspirationen? Jo, så här ligger det till. Jackson har gjort en Elvis…………han har dött????
Nej, nej,nej,nej,nej, dumstrut! Han har FEJKAT sin död, ja, precis som Elvis. Så nu kan vi vara lugna för att en konspirationsteori, byggd på en annan konspirationsteori, kommer att vevas om och om igen flera varv runt jorden. Timtals med dokumentärer kommer att visas på tv 3 till kanal 9  inte SVT, dom är för fina i kanten och har redan gjort sin tillbakablick genom att visa det snuttar dom hade på Jackson i sitt arkiv (när han hyrde Liseberg och gick på date med Anton Glanzelius)

Jag läste något annat som verkar kunna bli ett embryo till en konspiration. Varför är det så att så många kändisar dör samtidigt?  Nu var det så att Charlies Angel-Farrah Fawsett kolade någon dag innan MJ. Hmmmmmmm! Bäst att kolla upp tänkte jag. Vilka mer har dött i år?

2009
Ingemar Johansson, Jarl Alfredius och Karl Malden (han som spelat polis i typ tusen tv-serier, bla Street of San Francisco, känns igen på sin näsa i bakpotatismodell) Jag ser inget utrymme att konspirera, speciellt när jag bara hittade Karl Malden att lägga till MJ och Farrah för Ingo och Jalle smäller nog inte lika högt i Hollywood.

Men -77 när Elvis dog då?

1977
Bing Crosby, Charlie Chaplin, Ronnie Van Zant och Groucho Marx. En stark första femma, med Elvis på topp då. Fast konspirera? Nja, för Bing, Charlie och Groucho var det nog dax att stämpla ut ändå.  Lynard Skynardsångaren Ronnie omkom i en flygolycka med delar av bandet, så där finns det väl ett litet gruskorn till hittepåhistorier.

Det finns väl bara ett år till att kolla upp, och det blir 1980 då Chapman nöp John Lennon en kall decemberkväll utanför Dakotabuilding i N.Y.  Alfred Hitchcock, Steve McQueen, Bon Scott, Jesse Owens och Peter Sellers.
Fint sällskap, men foul play? Nä!

Vårt svenska bidrag till det här med konspirationer är väl mordet på Olof  Palme. En snabbtitt på -86 gav mig James Cagney, Cary grant, Phil Lynott, Alva Myrdal och Beppe Wolgers. Inget napp där heller alltså.

Nä det är nog så att kända människor dör till höger och vänster, precis som vanligt folk, utan att det för den sakens skull skall behöva vara något fuffens på gång. Men vi får nog leva med alla dessa konspirationsteorier, så länge det finns folk med för mycket fritid över, kommer dom sitta och fundera på nya hittepåskrönor.

Bara att hålla ut tills Kronprinsessans bröllop, då får dom något annat att skriva om.

Och till helgen blir det väder……

Det finns mycket människor som är med i tv utan att dom för den delen märks. Dom är där för att informera tittarna om olika saker. En sådan person är tv-hallåan, en annan är meteorologen. Båda är vid sidan av deras uppgifter totalt ointressanta som personer. Dom kommer inte ens i närheten av den statusen ett nyhetsankare eller en programledare har. Men en del av dom har gjort det till en grej att dom minsann inte tänker passera tittarna obemärkt. Här handlar det om att ta för sig och skapa en intressant person av sig själv. ”Varför skall inte jag få sola mig lite i glansen  och bli jbuden på kändispremiär?”

Det finns en meteorolog på tv4, jag tror han heter Anders. Den gubben kämpar febrilt med att vara ”hipp” och ”cool”- Det är allt från lila skjortor,  matchat med vita kavajer och byxor, för att verkligen poppa ut ur rutan, till hans egentillverkade trademark, fjärrkontrollsflippen. Fjärrkontrollsflippen går till på så sätt, att efter  Anders dragit en ”cool” avslutningsreplik eller äppelkäck överlämning till sporten efter väderprognosen så kastar han upp sin fjärrkontroll med vänster hand, förflyttar sig till andra sidan rutan och fångar den med HÖGER hand……………….

Ni förstår vilken grej va? Anders är mäkta nöjd med sin lilla grej för enligt honom signalerar detta till Stockholms festfixare att han är tillräckligt ”cool” för att stå på gästlistan när nästa Wallanderfilm har premiär. Hur kom det sig att han började med det där lilla tricket? Jo, enligt Anders egen utsago kom det liksom bara, han är en spontan kille som gör spontana grejer, som att kasta upp en sak i luften och fånga den.

Jag klarar inte av sådana personer som Anders. Det är så tillgjort att man spyr och att nyhetschefen inte sagt till honom att lägga av med sin ”grej” bevisar bara hur korkad den nyhetschefen är. Varje gång Anders kommer i rutan nu för tiden reagerar min reptilhjärna på en nanosekund och byter kanal. Värst är det de morgonar det är kockar och sommelierer på besök i studion. Ni vet på slutet då alla som varit i rutan under morgonen skall njuta av läckerheterna på det dignande bordet. Då brukar Anders parkera sig strategiskt så att han alltid syns i bild. Sen är han helt plötsligt självutnämd gourmand som skall kommentera maträtter och viner när man försöker höra vad kockarna och sommeliererna har att säga. Oftast avbryter han med en harkling  och säger något i stil med, ”jag måste få säga att det här var ju riktigt gott” eller något annan Godag Yxskaft-kommentar. Kan han inte bara hålla sig till att tala om hur vädret skall bli istället. Droppa sin egotripp och inse att ingen bryr sig.

Han har antagligen varit över i USA och kollat in vädergubbarna där. I USA är man ganska högt upp på stegen om man jobbar med väder i tv. Detta kommer sig av att USA HAR ett väder. Det blir liksom lite mer intressant att kolla när det varje vecka är tornados,  skogsbränder, översvämningar och hagel, stora som fotbollar, som skördar liv. Att utfärda brandvarning för att det är torrt i västra götaland, så ta det lugnt med grillen,  får liksom inte samma genomslagskraft. Så Anders kämpar i onödan,  han kommer aldrig bli någon superstar. Jag såg en gång när han misslyckades med sitt trick och tappa fjärrkontrollen. Då skrattade jag rått åt honom.

Tänk när vädergubbarna hette John, Curt och Åke. Beiga medelålders män som sköt sina väderkartor fram och tillbaka i rutan. Alla kartorna var dessutom snyggt ritade med tuschpenna. Stora tydliga hög och lågtrycksryggar som svepte fram över britiska öarna för att lite längre fram på veckan dra in över södra svealand. Allt visuellt förstärkt av en stadig handrörelse som markerade södra svealand. Inget trams, bara vädret. På sin höjd en glad sol vid semestertider eller kanske en estetiskt ritad julgran runt jul. That´s it. Att sedan John Pohlman satt i Café Norrköping och plinka piano kan jag ha överseende med. Detta gjorde han mot slutet av sin karriär och ta mig fan aldrig när han skulle redovisa vädret.

Det finns fortfarande en hjälte kvar på SVT som inte håller på att tramsa. Han är alltid glad och redovisar precis det han skall utan klämkäcka plattityder. Korrekt klädd i snygg diskret kostym som smälter in i bilden utan att dra till sig blickarna från vädret.  Vem är han? jag talar naturligtvis om Lage Larsson. Lage, bara namnet smakar meteorolog. Han har insett att det han gör är viktigare vem han är. Om det finns en sak som gör mig trygg i denna världen så är det när Claes Elfsberg lämnar över med orden……Och nu vädret, Lage?

Hur blev det så här?

Jag har aldrig varit mycket för att blicka tillbaka i mitt liv. Det som är gjort är gjort och kan inte ändras. Man kan bara försöka att lära sig av sina egna misstag.

Förra onsdagen när jag grejjade lite här hemma så fick jag svårt att andas. Jag var tvungen att lägga mig ner men det blev inte bättre, utan det var som ett tryck över bröstkorgen och som om jag inte kunde ta fulla andetag. Jag ringde till svärmor så att hon kunde se efter lill-flickan för jag kände att jag var tvungen att ta bussen till sjukhuset för att kolla upp detta. När svärmor kom och jag skull böja mig ner för att ta på skorna, rasade jag bara ihop. Det tog tvärstopp och huvudet kändes som när man åkt för mycket karusell, man vet inte vad som är upp eller ner. Ambulansen kom snabbt och ett stort tack till dom två grymma killarna som lyckades hålla mig vid medvetande hela vägen till akuten. Väl där tryckte dom (som vanligt) in en hästkur morfin och fråga hur jag kände mig. Man tycker dom borde fatta att om man inte kan andas kan det vara lite svårt att ställa en självdiagnos och med morfin ovanpå det, ja, man är inte så verbal.

Jag har bara ögonblicksminnen av vad som hände , men dom drog iväg mig på någon sorts hjärtröntgen. Där var det mycket folk som slet i mig och lampor som blinkade, en stor skärm med mitt namn minns jag oxå. Jag fick någon sorts obstinatattack och ville inte alls vara med , så en sjuksköterska (vi kan kalla honom pelle) fick en knogmacka på näsan när han skulle hålla ner mig. Efter det fick jag konstfacksbehandlingen med 3-4 st som höll ner mig, sen minns jag inget förän jag vaknade upp i en tom sal.

Fortfarande morfinrusig var det en doktor som sa infarkt, en annan sa infektion i blodet (han var dessutom en sådan där dansk som försökte prata svenska så jag fattade ingenting. Snacka dansk! sa jag till honom) Det tog dom 2,5 dagar att få fram att jag fått kärlkramp, första varningen till infarkt. Orsak? Stress kanske? Det kan ha att göra med den strålning jag fick för 5 år sedan? Samma gäller för min cancer, det spelar ingen roll för mig, det är som det är. Nu äter jag tabletter mot kärlkrampen och skall tillbaka och kolla upp det om 6-8 veckor.

Nu fick jag alltså 2 dagar i en tom sjukhussal. Det var då tankarna kom. Hur fan blev det så här? Sen tänkte jag på vad är det för val i livet som lett mig hit?

Jag ser mig själv som en ganska tråkig person, eller inte tråkig, lite grå kanske passar bättre. Jag tycker inte det är speciellt kul att gå ut och festa bara för sakens skull. Jag hatar att behöva prata med folk jag inte vill känna, typ, ” jaha, vad pysslar du med då” Jag pissar på folk som vill göra sig märkvärdigare än dom är. Det är extremt få människor som verkligen känner mig, kanske 5-6 st förutom min familj. Och inom vilken bransch jobbar jag? Precis! Den absolut sämst tänkbara för ovanstående kriterier.

Men det konstiga är att det jag föraktar, har jag blivit duktig på att producera inom mitt yrke. Jag vet precis vad folk på krogen vill ha och då menar jag inte generellt utan jag vet vad varje individ vill ha bara genom att titta på den. Det här började när jag var bartender (vilket jag alltid kommer att vara). Man såg på folk vad dom ville ha att dricka och när man 8 ggr av 10 träffa rätt så såg jag oxå hur glada folk blev. Och där har ni det, jag tycker inte så mycket om att ha kul själv som jag tycker det är att andra har det. Jag blir uppriktigt glad av att se andra människor må väl av något jag gjort. Det syns aldrig på mig, men så är det. Det spelar ingen roll om jag hatar dansband, jag vet ju själv vad det är som dansbandsfansen gillar, det jag hatar, så då gör jag en danskväll som innehåller allt det jag avskyr, och….succé!

De gånger jag försökt mig på att göra något jag själv gillar går det oftast åt pipsvängen. Dom som kommer älskar det men det kommer aldrig tillräckligt många för att det skall gå ihop sig ekonomiskt. Jag är en slags motpol till vad majoriteten av vad svenska krogbesökare gillar. Det har funkat bra så jag får väl fortsätta på den linjen.

Det som format mig är min tillbakadragna sida som gärna observerar och studerar situationer innan jag gör något. Jag är grymt duktig på att läsa människor och känna av vad som är ”rätt” för stunden. Fingerspitzgefule som tysken säger. Jag har dessutom alltid jobbat åt andra och även om jag har haft fria tyglar så är man ändå begränsad. Jag längtar verkligen till den gången jag kan slå upp portarna till ett ställe där allt är genomtänkt och utstuderat av mig själv. Att få se glada människor dansa, äta, dricka, skratta och vakna upp dagen efteråt med tankarna på ”fan vad kul jag hade igår, jag går dit idag igen”

Fast jag inser mycket väl att det dröjer ett tag. Mycket skall stämma och framförallt måste jag vara 100% frisk och som det ser ut nu kanske det tar en stund. Det kan mycket väl vara så att jag haft mina chanser men omedvetet låtit dom glida mig ur händerna. Men jag är ju en sådan person som inte blickar tillbaka, framåt framåt framåt.

Så nu är jag här. Opererad för cancer, på gränsen till hjärtinfarkt, i väntan på en cellgiftbehandling och….det känns lite tufft att tänka framåt, och då menar jag förbi det året som ligger framför mig innan jag är i närheten av de där 100%.

Men det skall gå och det kommer gå pga av att jag själv vill och det kommer att gå genom all kärlek jag får från er. Min familj och  mina vänner, nya som gamla. Framför allt mina 3 bröder och deras familjer som gör allt för mig och utan deras hjälp och stöd jag skulle kastat in handduken direkt. Men oxå alla ni andra som engagerar sig i min hälsa, långt bortom vad man egentligen trodde var möjligt. Jag är överväldigad av allt stöd.

Ni är alla hjärtligt välkomna den dagen jag öppnar eget. Då skall ni få en kväll ni aldrig kommer att glömma.

(nej det blir inte dansband)

The Lone Star State

Texas är den stat i USA som inte lägger fingrarna i mellan när det hettar till.  Jag har besökt denna stat ett antal gånger och jag upplever människorna där som rejäla, uppriktiga, stolta med stora hjärtan. De är aldrig sena med att bjuda på sin gästvänlighet. Bra mat och bra musik är dom extra duktiga på. Om amerikaner generellt ser sig själva som världens bästa folk, ser texasborna sig som Amerikas finest. Jag ser inget fel i att vara stolt över var man kommer från, men ibland kan dessa cowboys bli lite enögda och se det mesta i svart och vitt.

Jag kommer ihåg mitt första besök i Texas någon gång runt 88-89. Jag var väl runt 18 år och var där först och främst för att hälsa på vänner och för att köpa mig en gitarr. Enbart köpet av gitarren skulle bekosta resan, priserna låg ungefär på 5000 kr billigare än hemma. Ung, dum och hårdrockare blev valet en vinröd Ibanez, bra gitarr som jag dumt nog gjorde mig av med genom en usel deal när jag kom hem, men det är en annan historia. Hårdrockare var man och då hade man långt hår ( jodå, jag har haft hår en gång i tiden) jag var ju inte ensam om att digga hårdrock i hela Texas, Nikki (som han, helt i linje med hårdrockens kodex, kallade sig då) hade varit i Texas ett par veckor innan jag anlände och redan lyckats blivit stoppad av polisen för sitt långa hår. Hårdrock var djävulens påfund och accepterades inte av omgivningen. Vi träffade många yngre som precis som vi diggade Kiss, Alice Cooper, Dio m.m. Men dom hade alla pottfrisyrer och såg ut som nördar. Att vi gick i trasiga jeans och hade långt hår tyckte dom var så ”bad ass” att vi snabbt blev populära i grannskapet. När vi frågade varför dom inte bara sket i allt och lät håret växa ut förklarade dom att det inte var föräldrarna som var problemet utan att man blev avstängd från skolan och att du hela tiden blev trakasserad av snuten. Att dom rökte majja och drack bärs varje dag sågs inte som ett lika stort problem.

Sen var det här med skjutvapen. När dom väl puffat lite och klämt ett par sexpack skulle det alltid skjutas. Pistol, gevär, hagelbössor. En gång var det en dåre som drog fram en uzi.  Hårdrock=farligt Vapen=inte så farligt Majja+Bärs+Vapen= good fun!

Om du bor i Texas kan vem som helst över 18 köpa ett gevär eller hagelbössa utan att direkt registrera dig. Du kan dessutom köpa det på Wal-Mart. Det enda som kan upplevas som lite grus i maskineriet är när du skall köpa ett handeldvapen. Då måste du vara 21 och om du vill bära vapnet på dig måste du ha ett tillstånd,du får fortfarande köpa det, men för att bära det på dig krävs alltså ett tillstånd. Sen får du inte ha pickadollen synlig när du bär det. Men sen kan man komma runt de här ”stränga” lagarna genom att målsman skriver ett intyg att det är A-OK att min 14 åring får ha en hagelbössa eller  38 special.

Sen tillkommer följande förhållningsregler, fast bara för handeldvapen.

• Du får inte bära vapnet i en rättegångsbyggnad
• Du får inte bära vapnet på krogen
• Du får inte bära vapnet på sjukhus
• Du får inte bära vapnet på ett nöjesfält
• Du får inte bära vapnet i Kyrkan
• Du får inte bära vapnet på en motorbana eller travbana
• Du får inte bära vapnet i ett fängelse eller 500m från ett fängelse om det är en avrättning den dagen
• Du får inte bära vapnet när du är full
• Du får inte bära vapnet på en flygplats
• Du får inte bära vapnet på en skola

Annars är det fritt fram.

Nu har det på senaste tiden blivit populärt att ta med automatvapen till skolan och skjuta ihjäl dina klasskamrater och fysiklärare. För att komma tillrätta med detta vill dom ta bort det där med vapenförbud på skolor. Staten Texas menar att om alla fick ha ett vapen på sig i skolan skulle någon ”vettig” människa kunnat poppa dom där galningarna innan dom hunnit klart med sitt mission och satt en kula i sitt huvud.

Det är här som dom inte riktigt tänker längre än näsan. Amerikanska college består av 50% studenter och 50% fuckers som bara är där för att pappa betalar och för att dom kan släppa lös sina innersta lustar genom att experimentera med droger och sprit. Det verkar vara ett utmärkt förslag att ge dessa idioter tillgång till vapen.

Men tyvärr så är det så djupt rotat i amerikanen det som står i ett gulnat papper från 1887, andra tillägget, att alla amerikaner skall ha rätt att bära vapen och ingen kan ändra på detta. Så att förbjuda är omöjligt. Man kan tycka att mycket har hänt sedan 1887, men nej, dom vägrar.  Enda trösten är ju att det bara drabbar amerikanen själv, men visst är det konstigt.

Texas har ju trots allt mjuknat lite, för nu avrättar dom inte utvecklingsstörda längre.

Får man inte tro på vad man vill?

Hur kan det komma sig att så många människor i världen väljer att tro på något, som är så uppenbart för den mänskliga hjärnan,  inte finns eller funkar? Nej jag pratar inte om religion, eller jo, det gör jag förresten. Det som människan förut inte kunnat förstå eller greppa har oftast lagts i Guds händer. Nu har det blivit så att folk tröttnat på att be till gud till ingen nytta. Istället vänder de sina hopp och förtvivlan till den nya sortens religion, New Age.

Hur kan man på fullaste allvar tro att kristaller, horoskop, tarot, ljusterapi, drömfångare, primalskrik, medium, vulkansand kommer att få dig att må bättre? Hur kan man dessutom betala för det?

Till alla dessa stackars människor vill jag bara säga att det saknas något i era liv, och det tomrummet kan aldrig fyllas av någon jävla kvacksalvare som försöker sälja på dig magiska stenar eller kryptonit. Det kommer inte heller stilla din oro genom ringa till en spåkärring och betala 22 spänn i sekunden för att få reda på att hon ser en mörk man i din framtid.

Men folk bara fortsätter att plöja in pengar i denna miljardbusiness. Det är böcker om hur du uppnår lycka, hur du själv kan skapa harmoni i ditt liv. Jag har bara en sak att säga om självhjälpsböcker. Hur kan man hjälpa sig själv genom att läsa någon annans råd?

Argumenten man får höra från de som sysslar med sånt här (läs dom som tjänar grova pengar på det) är att new age inte är för alla, man måste var öppen i sinnet för att det skall funka, inte ens då kanske det funkar utan då måste man kanske prova någon annan sorts new age, eller köpa del två  av boken ”vägen till lycka” för 599 spänn.  Sen är det ju faktiskt så att varje människa har rätt att tro på det man vill.

Öppen i sinnet? Om du har en självkänsla som ett nervöst rådjur eller är så nedstämd att du tror på vad som helst, då är new age något för dig.

Det finns dom där som tycker det är lite spännande och facinerande med onaturliga händelser eller teser som ställer allt människan vet upp och ner. ”Tänk om, salt egentligen var socker? whaaooow” Profetior som går i uppfyllelse, sånt som kittlar den okunnige. De människorna är inte i farozonen utan dom har helt enkelt bara för mycket fritid, ungefär som vuxna män som leker med modelljärnvägar.

Gång på gång blir dessa  lurendrejare testade i sina ”kunskaper” och avslöjade. Jag vet inte hur många reportage jag sett i media som överbevisat new age, men på något sätt rinner det av som vatten på en gås hos anhängarna.

Ta Nostradamus, antagligen upphovsmannen till all skit vi ser idag inom ämnet, 500 år senare. Nosse var känd för att bota pestsmittade (eller hur) och han ställde också horoskop åt den franske konungen (glömde säga att Nosse var fransman, men det kunde man ju räkna ut att en fransos låg bakom). Men varför du och jag hört talas om honom är för alla hans profetior som ”slagit in” Han förutsåg franska revolutionen, kommunismen, atombomben och Hitler. Dessutom väntar vi på att Nosses apokalypsprofetia skall slå in. (den borde kickat in vid 12-slaget 2000, men men, den som väntar på något gott) Kruxet är att det är först efter händelserna man kunnat tolka in dom i Nosses texter. Hur man kan tolka in atombomben i vad en fransman skrev på 1500-talet när man inte kommit speciellt långt i nueklarforskningens underbara värld förstår inte jag, men man får ju som sagt tro vad man vill. Att han skrev en 200-300 texter bestående av 3-4 rader och att då ett 10-tal av dessa passat in på händelser verkar inte spela så stor roll.

Nu kommer vi till den fula och smutsiga delen av new age. Att folk tjänar pengar på andras dumhet skall man kanske bara gratulera till, men att tjäna pengar på andras olycka, där stoppar det för mig.

Det finns  något som brukar kallas ”alternativ medicin” Ni vet, hälsokost, enchinagard, kan-jang, saker som funkar bra men aldrig blivit riktigt erkänt av den västerländska läkemedelskonsten. I princip allt som ingen orkat forska ordentligt om hamnar i denna kategori. Det finns skjuka människor som dagens läkare inte kan hjälpa. Dessa människor är förtvivlade och är villiga till att prova vad som helst för att bli friska. Det kan handla om värk eller någon obotlig sjukdom, i vilket fall har dessa människor inget att förlora.

Det är då dom dyker upp. Dessa äckliga grisar som påstår att dom kan bota cancer med yoga och kristaller. Dom går till och med så långt att dom uppmanar cancerpatienter att avbryta sina pågående behandlingar för att deras ”alternativa medicin” fungerar bättre. Dom uppmanar sjuka människor att ge sina pengar för att bli friska. Vem skulle inte göra det när allt hopp är ute, ett sista försök att bli frisk? De här människorna vet att deras hokus-pokus inte fungerar, men hur stor är risken att någon stoppar dom? ”Folk får ju tro på vad dom vill” Vem skulle erkänna att jag blev lurad att betala massa pengar till någon som sa att om jag dricker getmjölk mixat med barken från lärkträd så blir jag frisk? Eller så kan dom inte säga någonting för dom är döda, något dom skulle vara i vilket fall som helst, fast med lite pengar kvar till sina familjer.

Ni som inte riktigt förstår vad jag pratar om kan gå in på denna länken och kolla vad dom håller på med

http://www.klokast.se/siem/Cancerbroschyr.html

Sockerslav har trampat på en tå!

Jag fick en kommentar från en tjej om att jag borde sluta vara så negativ. Hon tyckte att jag var en hemsk person som borde sluta blogga och skaffa lite vänner. Vidare förklarade hon att om man är så negativ som jag är, så blir ens liv automatiskt negativt. Om jag tog hennes råd, som var att jag skulle leta efter en ny attityd, då skulle jag se att mitt liv blev bättre.

Sen såg jag hennes mailadress,…….. whilney.  Aha

Men säg rakt ut att du blev sur för att jag inte gillade din farsa/släktings tvprogram. Att du brukar googla ditt namn då och då, eller vad det nu är som fått dig att ramla in på min blogg.

Själv håller hon på att bråka om att hon inte kan sova om nätterna för att det finns en svartklubb i hennes hus. Det finns ett reportage om henne på svt play sydnytt. http://svtplay.se/v/1421664/granne_med_en_svartklubb Undrar hur det kan komma sig att en grannfejd är av ett sånt nyhetsvärde att man gör ett 3 minuters reportage om det. Kan det ha något med hennes efternamn att göra kanske.

Jag känner inte henne personligen och hon känner inte mig. Men hon anser sig tvungen att tala om för mig vad jag får tycka och hur jag skall vara. Visst är det fantastiskt med sådan människor.

Jag får väl ta till mig hennes kritik och bli en glad och positiv skit som skrattar och ler åt denna fantastiska värld vi lever i. Fast då måste jag få ge henne ett råd. Se till att skaffa dig en karl som ger dig en riktig månresa så att du kan slappna av lite.

Och Fönster mot tv-världen anser jag fortfarande vara ett program som inte blivit en succé idag, med eller utan Åke.